Arkeologen med passion för ull
Jag är arkeolog i botten och när jag fick jobb på ett bronsåldersmuseum fick jag lära mig spinna på slända, tova ull och växtfärga bland annat. Jag fick även upp ögonen för nålbindning och ville göra hela processen själv – från att spinna garnet, växtfärga och nålbinda mig ett par vantar. Då behöver man ju ull! Hundra gram hade räckt, men jag åkte hem med en säck på 20 kg från en lokal fårbonde. Det kunde jag ju inte spinna på slända, det skulle ta en evighet! Så då letade jag upp ett ställe där jag kunde lära mig spinna på spinnrock – och på den vägen är det.
Under de senaste dryga tio åren, sedan jag började med ullen, har jag fullständigt gått upp (eller ner) i fluffet. Jag spinner, nålbinder, stickar och tovar – men djupdyker också i den senaste textilforskningen av såväl arkeologiska textilier, färgämnesanalyser och dna-prover på får från järnåldern. I och med mitt arkeologiska intresse började jag tidigt undersöka fårets och ullens historia, och därmed även de svenska allmogefåren. Det föll sig då sedan fullkomligt naturligt när vi för fem år sedan flyttade till en mindre gård att vi skulle bli med får. Så nu har vi nio Gestrikefår hemma. Jag som bara skulle göra mig ett par vantar…
Varför sökte du till lärling som ullrådgivare på Hantverksakademin?
Samtidigt som jag snöade in mig på ullen så har det varit oundvikligt att följa diskussionerna och utvecklingen av den svenska ullen. Det har länge pratats om det slöseri som pågår genom att man slänger ullen istället för att ta hand om den, och jag har följt utvecklingen med intresse i över tio år. Men det har ju inte varit helt enkelt att bara ta vara på ullen – det behövs kunskap, pengar, logistik och framför allt vilja, från flera håll. Med de senaste årens utveckling så är det ju stora saker på gång, och redan första gången jag hörde talas om utbildningen kände jag att det skulle vara något för mig! Tänk att få vara med och göra skillnad i det här! Efter att ha jobbat som museipedagog i 13 år kände jag att jag ville göra något annat – nåt ÄNNU roligare. Då är det ullen som lockar.
Var praktiserar du som lärling och vad arbetar du med just nu?
Jag har min bas på Rodens Ullbruk i Norrtälje. Det har varit mycket ullsortering, lära mig maskinerna och se resultatet i garnerna. Jag är också ute och far runt en del eftersom utbildningsplanen innefattar ALLT som har med får och ull att göra. Allt från ullkännedom, fåravel, klippning och förädling av ullen, till kunskap inom olika textila tekniker både för hand och maskinellt, samt kunskap om vad näringslivet behöver för att kunna använda den svenska ullen (*pust*). Så jag kan inte vara på ett enda ställe, utan behöver få en överblick och en väldigt bred bas att stå på. Därför har jag redan nu varit några svängar på Åddebo karderi och kommer under hösten vara på två ytterligare spinnerier, följa med en fårklippare en vecka och besöka ett par väverier. Jag har också flera möten inbokade med aktörer från näringslivet och textilindustrin i Borås! Allt på en gång!
Har du någon specifik ambition med din tid som lärling?
OM jag har! Jag ser ju bara möjligheter, hur många som helst! Jag är väldigt öppen för vad det här skulle kunna leda till, beroende på var behovet och efterfrågan på min kompetens finns. Mitt övergripande mål är att hitta ett sätt att kunna jobba med ullen och bidra till utvecklingen i Sverige. Om det är genom att utbilda fårägare i hur de hanterar ullen, driva en ullstation, ta fram rätt ull till industrin – eller nåt helt annat - det får visa sig.
Se mer av Liselottes resa till ullrådgivare på hennes instagram. Läs mer om Liselottes väg till ullrådgivare i Alekuriren här eller mer om hennes praktikplats i Norrtelje tidning här.
