Förgyllarlärlingen med det historiska perspektivet
De var faktiskt bara en ren slump. Det var under covid som jag jobbade på Skansen i deras klädkammare, hade precis fått jobb där. Jag var i deras dräktservice, jag var med och klädde pedagogerna som var med på området och tog hand om ruljangsen med alla pedagogers kläder. Jag inventerade deras klädmoduler, folkdräkter och deras originaldräkter. Jag har hållit på med historiskt mode i typ 15 år, och sytt och hållit på med sömnad. Men på eget bevåg, jag är autodidakt när det kommer till det hantverket. Jag syr fortfarande idag till exempelvis till dansare som håller på med historisk dans. Ja, och sen kom covid, och jag fick gå efter 3 månader och fick lite existentiell kris och frågade mig själv vad jag ska göra med mitt liv. Man visste ju inte hur länge covid skulle hålla på. I många år tassade jag på tå runt Hantverksakademin med tanken att jag skulle göra någonting med sömnad, men jag hittade aldrig någon lärlingsplats som jag tyckte kunde ge mig mer än vad jag redan hade inom min inriktning. Det var just historisk sömnad jag var intresserad av. Men sen så fick jag kontakt på Instagram med Jonny (Carolines handledare), han frågade frågor om dräkter och vad en förgyllare skulle haft på sig på 1700-talet under skråtid, så det var på den vägen jag fick kontakt med Jonny, detta var till och med innan jag fick jobbet på Skansen. Vi pratade om historia, hur man förhåller sig till historia och hur han gjorde det i sitt yrke och hur jag gjorde det i mitt. Sedan började han söka efter en lärling och jag tänkte "why not". Jag har inte hållit på speciellt mycket med trä eller hårda material, men jag frågade honom om det var okej utan erfarenhet, och då tyckte han att det var bäst att jag skulle komma och prova helt enkelt.
Så intresset för just förgyllning kom genom att du hittade din handledare?
Ja alltså jag har alltid gillat saker som glittrar och blänker, jag samlar på historiska smycken, jag är inne på flera olika grejer som ni märker. Jag har haft mycket förgyllda saker hemma genom åren, som ramar, väggur och annat, helt enkelt för att jag gillar antikviteter. Jag är en riktig skata med andra ord. Jag har bara inte reflekterat så mycket över det, jag har tyckt att det varit fint och intressant. Man har ju funderat på hur man gör och får till detaljerna, jag hade ingen kunskap alls. Men faktumet att Jonny höll på med det traditionella och värnar om kulturarvet är något som också jag alltid varit intresserad av, jag har till och med läst programmet för museer och kulturarv på Stockholms universitet, så ni hör ju. Historiska föremål har alltid intresserat mig såväl som att ta hand om dem och låta kulturarvet leva vidare genom att fixa i ordning sådant som tidigare generationer möjligen har förstört/haft sönder. Faktumet är att det finns mycket som går att rädda, jag har fått en helt annan inblick i vad som faktiskt går att göra med ett föremål. Det är kanske inte många som vill betala för att göra vissa ingrepp, men det går, rent praktiskt att göra det många gånger.
Vad tycker du om att vara lärling?
Det är kul, men mycket handlar om att man verkligen går ihop med sin handledare. Det hade inte varit hållbart att komma till ett ställe och inte gå ihop med människorna, eller att ens inlärningsprocess inte fungerar med hur handledaren lär ut kunskapen. Så det gäller att ha en god relation med sin handledare. Jag har fått göra rätt mycket saker som egentligen är för avancerade för mig, men det är de som inspirerar mig och får igång mig, och som tur är har jag en handledare som står bakom mig och låter mig "köra på". Jonny är en fantastiskt inspirerande handledare.
Har du någon dröm eller tanke om framtiden med ditt hantverk?
Nää, egentligen inte. Jag försöker leva i nuet, speciellt efter det här med covid. Att jobba på Skansen var ju lite av ett drömmål med det här med textil, och det brast ju efter bara tre månader (även om jag har hoppat in på lite extrajobb under tiden nu som lärling). Så nej, jag tänker inte så långt fram för tillfället. Jag gör det här just nu och jag får ut jättefina grejer som jag kan ha hemma själv. Det räcker i stunden för mig, jag får se om jag tar det vidare, eller om jag får chansen att återgå till Skansen. Om inte annat har jag lärt mig saker som är helt ovärderliga. Oavsett om jag sen använder det för att tjäna på det yrkesmässigt eller om jag bara har en verkstad ute på landet för att göra saker för mig själv. Det är fantastisk kunskap att värna om hur som.
Kan du se dig själv i den här branschen i framtiden?
Alltså jag har väldigt svårt att se mig som egenföretagare. Jag har inte rätt mentalitet för det, speciellt inte i denna bransch. Så möjligtvis om jag kan kombinera detta med att jobba för någon annan, för en kulturinstitution eller så.
Hur ser du på hållbarhetsperspektivet i denna branschen?
Här kan man inte jobba på ett mer hållbart sätt eftersom vi i princip bara använder gamla material. Även när jag har gjort nytillverkade saker har det varit i gamla material, där vi använder 1800-tals spegelglas, vi använder 1800-tals furu från gamla fönster, vi använder gamla bronspulver, animaliska limkakor och metaller som Jonny fått tag på i gamla lagerutförsäljningar eller fått av såna som gått i pension exempelvis. Guldet som vi visserligen köper ”nytt” är även det guld som återanvänts, bland annat är det uttjänta guldtänder i guldbladen som vi lägger. Utöver det återanvänder vi burkar överallt, vi har utrustning i typ gamla taco-sås-burkar (säger Caroline och skrattar). Många av våra verktyg har också hittats på loppis. Mycket återbruk här.
Tack Caroline för att vi fick höra mer om dig som förgyllare,
Linnéa Aarthun, Kommunikatör
